hovtramp

Idag hade matte bestämt att vi skulle ut och köra med vagnen. Allt var frid och fröjd och hon berömde mig för att jag var så duktig att stå stilla och vänta medans hon snurrade fast vagnen. När hon var nästan klar fick jag lust att kika på vad mina vänner gjorde nere i hagen så jag tog ett steg åt sidan. Och vet ni va??! Matte hade inte knytit fast mig nå vidare så snöret låsnade och la sig på marken. Matte hukade sig för att ta fast mig men jag var för snabb. Hihi, tänkte busa lite! Men så hade jag ju glömt bort att jag hade den där vagnen efter mig och den började knarra bakom min rumpa. Jag fick en chock och sprang iväg i ren panik. Jag sparkade bakut i ett tappert försök att få av mig vagnen men den satt ordentligt fast. Fick bara av ett par plankor... Vagnen fortsatte skrammla bakom mig och jag sprang fort iväg och genom tråden in i hagen till mina vänner för att se om dom kunde hjälpa mig. Men dom trodde bara att det var någon konstig lek och sprang ifrån mig. Men jag jaga efter och runt, runt i hagen for vi tills jag fastnade i ett hörn så jag inte kunde vända. Usch, vilken hemsk dag! Men matte förklara för mig att jag klarat mig bra, bra lite skrapsår på bakbenet.

Sen när jag väl var inne i stallet så komma stormatte med en julklapp åt mig - ett rött sammetstäckte. Fint! Nu kan jag leva som den drottning jag är! :) Så dan blev ju ganska bra ändå! Wie!  

 

Hejhopp! / Kråkan